En slags Alice i underlandet-berättelse

Scen ur Fattigfällan med Marika Holmström framför publik

För några år sedan skrev Marie Persson Hedenius manus till iscensättningen av Ingelin Angerborns ungdomsbok »Önskestjärnan«. Nu har nästa manusbearbetning iscensatts: Charlotta von Zweigbergks roman »Fattigfällan«. Boken har Augustnominerats och berättelsen fick sin urpremiär på Uppsala stadsteater den 20 oktober, hyllad av både press och publik.

Fattigfällan grundar sig på en verklig berättelse om egenföretagaren Beata (fiktivt namn) som blir sjukskriven. De händelser som följer på grund av hennes sjukskrivning drar henne allt längre bort från samhället. Och många av dessa händelser kan kanske enklast beskrivas med att Beata faller ur det ena svenska trygghetssystemet efter det andra.

I ett tidigare blogginlägg frågade vi regissören Sara Giese om hennes bild av berättelsen i Fattigfällan. (Läs blogginlägget… Den stora skräcken bakom Fattigfällan.) Nu följer vi upp med några frågor till teaterdramatiker Marie Persson Hedenius, som också är dramaturg på Uppsala stadsteater.


Marie, du står bakom idén att göra teater av Fattigfällan. Vad var det som lockade dig att dramatisera just denna roman?

Jag har alltid varit intresserad av att lyfta fram fler röster än de som man oftast får höra. Och man kan se det i flera av de berättelser som jag har valt att arbeta med. Inte sällan har jag dramatiserat berättelser som monologer, just för att låta en specifik erfarenhet få ta plats. När en röst pratar, får den rösten också prata till punkt. Så var det med Fattigfällan.

Vad är det då som du tagit fasta på i berättelsen om Beata i Fattigfällan?

I Fattigfällan lyfts berättelsen om en människas fall, hur det kan ske i små, små steg. Beata går från att vara en framåtblickande, framgångsrik egenföretagare till att bli helt utslagen. Något som inte verkar möjligt att hon skulle råka ut för händer ändå, för att hon blir sjuk. Hon hade full koll på tillvaron, men när hon blir sjuk förändras allt. Det är som om hon faller ner i ett hål. En slags Alice i underlandet-berättelse. Beata får springa i korridorerna hos socialförvaltningen, försäkringskassan och skatteverket men hittar varken fram till rätt dörr, eller ut i det fria. Allt i Beatas tillvaro tappar proportionerna.

Marika Holmström i ett sänghav, en scenbild ur föreställningen

Marika Holmström i föreställningen »Fattigfällan«. Foto: Micke Sandström

Ändå finns det stunder i berättelsen när vi som publik (måste) skratta?

Ja, absolut. Skrattet står ibland för det som är fullkomligt absurt. Det som verkar helt omöjligt händer ändå. Då är ofta skrattet det enda rätta. Men under skrattet finns också vreden. När vi har skrattat kan vi ta tag i det som behöver förändras.

På vilket sätt blir du själv inspirerad – eller provocerad – av Fattigfällan?

Berättelsen om Beata ger oss möjlighet att reflektera. Vad händer inuti en människa som hamnar i en situation likt Beatas? Vad händer hos oss andra? Hur påverkar det vår relation med varandra? Fattigfällan beskriver alla dessa olika tillstånd hos människan.

Samtidigt beskriver den hur samtida sociala och finansiella strukturer inte omfattar Beata som är egenföretagare. Exempelvis utbetalningen av socialförsäkringsstöd, som visar sig krocka med skatteverkets krav. Beata betalar sin skuld till skatteverket, men får besked av Socialförvaltningen att hon skulle använt deras stöd till uppehälle – inte för att slippa kronofogden.

Marie Persson Hedenius. Foto: Micke Sandström

Några dramatiseringar av Marie Persson Hedenius

1989 – Drömmen om en hamster av Marie Persson Hedenius, baserad på Mitt livs novell

1997 – Ensamma krigare (bok) av Eva Wikander. Dramatisering tillsammans med Dag Norgård

2005 – Tott (bok) av Lennart Hellsing

2009 – Bitterfittan (bok) av Maria Sveland

2015 – En man som heter Ove (bok) av Fredrik Backman

2017 – Önskestjärnan (bok) av Ingelin Angerborn

2018 – Fattigfällan (bok) av Charlotta von Zweigbergk


Fattigfällan spelar på Lilla scen till och med den 27 november. BOKA DINA BILJETTER HÄR…

Pressen om Fattigfällan

Upplysande och skrämmande. DN

Alla som jobbar inom socialtjänsten borde gå och se den. Tidskriften social politik

I regissören Sara Gieses framställning på Ettanscenen på Uppsala stadsteater går det inte att som publik smita undan från medansvaret för att något som det som händer Beata skulle kunna hända. Vi är vännerna, myndighetspersonerna och släkten som skuldbelägger, kontrollerar och mästrar. UNT

Marika Holmström gör en gedigen insats som den utarmade Beata … och hon lyckas fånga utsattheten och överlevnadsinstinktens gränskapacitet på ett trovärdigt sätt. ERGO

Fattigfällan

»Stolthet är för dem som har råd«

Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close