Lite handling. 100 kilo kärlek.

collage av tjechovproduktioner

Även om den allra första föreställningen av »Måsen« i slutet av 1800-talet sägs ha blivit ett fiasko har Tjechov spelats många gånger, både i Sverige och på teaterscener världen över. Teaterbloggen följde upp med dramaturg Marie Persson Hedenius och några av våra skådespelare för att prata om Tjechov...


På ett gods på landet samlas den erkända skådespelerskan Arkadina, författare Trigorin tillika hennes älskare, hennes son Konstantin, som också har höga konstnärliga ambitioner, och hans stora förälskelse Nina…

Så börjar föreställningen Måsen av Anton Tjechov, och även om den allra första föreställningen i slutet av 1800-talet sägs ha blivit ett fiasko har Måsen spelats många gånger, både i Sverige och på teaterscener världen över.

Tjechov beskrev själv sin berättelse med orden: Lite handling. 100 kilo kärlek.

Berättelsen om Majsa, Medvedenko, Polina, Sjamrajev, Dorn, Trigorin, Nina, Arkadina och Sorin. Alla längtar de efter kärlek och förälskelse.

Uppsala stadsteaters dramaturg Marie Persson Hedenius berättar om sitt förhållande till Tjechov:


Att brottas med Anton Tjechov

Anton Tjechov, en rysk läkare som intagit central plats i dramatikens och teaterns historia genom de fem helaftonspjäser han skrev. Det är näst intill omöjligt att komma undan Tjechov om man arbetar med teater.

Som ung och teaterintresserad introducerades jag för Tjechov av äldre skådespelare. De talade om en fantastisk text, komplexa karaktärer, en stark känsla för livet och att det hade så mycket att säga om vår tid. Jag läste i pjäserna, vid den tiden hade jag inte samma vana vi att läsa dramatik som idag, och de sa mig ingenting. Men jag höll så klart med om att de var fantastiska.

Jag såg ett antal uppsättningar av pjäserna, snygga linnekostymer, stora känslor och en massa lidande. Allt var fantastiskt och sa så mycket om vår tid. Jag instämde såklart.

Tjechov var ju storslagen, men jag förstod inte varför.

Åren gick. Plötsligt fastnade jag för en replik av Masja i Tre systrar: ‘Jag äskar Versjinin’, dessa vanliga och banala ord öppnade sig för olika tolkningar. Att älska Versjinin kunde betyda: jag längtar efter förändring, jag erkänner något nytt i mitt liv, jag vågar eller något ytterligare. Tjechov började bli intressant.

Vid ett besök i Berlin såg jag en berömd iscensättning av Tre systrar, den hade spelats en herrans massa år. Jag kan inte tyska, men hade blivit välbekant med texten. Nu drabbades jag.

Den yngsta systern Irina upptäcker i kort monolog att hon glömt vad fönster heter på italienska. Raderna framfördes på ett sätt som om det gällde liv eller död.  När föreställningen slutar, när alla har åkt, står systrarna kvar som små dammtussar. Tårarna vill inte sluta trilla ner för mina kinder.

Vårens Corona-tillstånd ger mig tid att se en streamad rysk föreställning av Tre systrar. På slutet, när alla har åkt, är de här systrarna instängda i sin lägenhet, oförmögna att följa med tidens gång. Det är sina egna fångar.

Samma text från Tjechov, men en helt annan innebörd.

Nuförtiden häpnar jag varje gång jag läser en pjäs av Tjechov. Så bra, så oväntat, så spännande, så mycket koncentrerat liv.

Det är väl det som gör Tjechov till en storartad dramatiker, det tar inte slut, de går att se och förstå på olika sätt hela tiden. Inget är rätt eller fel. Det är erfarenhet.

Tjechov iakttog människor, skrev små notiser som han samlade och gick tillbaka till. I texterna finns spår av människor som en gång gått omkring på jorden. Karaktärerna är viktigare än intrigen. Det är inte: hur ska det gå, utan hur lever du som driver intresset. Marie Persson Hedenius, dramaturg

Måsen 1973

Den allra första »Måsen« på Uppsala stadsteater hade premiär i Uppsala 21/2 och därefter i Gävle 21/3 år 1973. I bild: Anita Dahl (Masja), Anita Blom (Arkadina), och Sven Timner (Dorn).

Måsen ges på Uppsala stadsteaters stora scen hösten 2020. Med utökade säkerhetsrutiner med anledning av Coronapandemin, pågår repetitionerna för fullt, och vi ser alla fram emot att möta publiken. Vi är många som vill uppleva Måsen.

Några av våra medverkande skådespelare berättar om sina intryck och tankar kring Tjechov och höstens föreställning:

Det är något tidlöst med Tjechov. Alla dramatik som blivit klassisk har någon allmängiltig tematik som talar till människor över tid men Tjechov har en särställning i mitt hjärta. Hans människor är som blödande, längtande sår samtidigt som de vill leva så intensivt. Omöjligt att inte beröras av och man känner släktskapet med vårt skandinaviska vemod och melankoli. Samtidigt är det väldigt dråpligt och humoristiskt. Mikaela Ramel, skådespelare

Jag njuter av att repetera Nina i Måsen. Tjechov lyckas fånga det komiska och djupt sorgliga i hur vi människor ofta inte ser varandra för våra egna problem. Tjechovs texter tar tag i och får liv i kroppen. Det är en underbar känsla. Emelie Falk, skådespelare

Inga karaktärer älskar så mycket som de gör i Tjechovs pjäser, och inga karaktärer lider så mycket som de gör i Tjechovs pjäser. Att spela Tjechov, och att få följa hans dramatik, är att ta ut svängarna som allra mest. Det är underbart! Göran Engman, skådespelare

Modell för Måsen

Dekoren växer fram för »Måsen« på Uppsala stadsteaters dekorateljé. Modell av Maja Ravn.


Om Tjechov

1860 föds Anton Pavlovitj Tjechov i Taganrog, en hamnstad vid Asovska skön. Fadern är specerihandlare och före detta livegen. 1879 tar Tjechov studenten och flyttar till Moskva för att studera medicin, fem år senare 1884 är han färdig läkare. 1880 publiceras hans första novell under pseudonymen Antosja Tjechonte. Åren efter läkarexamen publicerar han några enaktare. 1896 är premiären på Måsen på Alexandrinskijteatern i St Petersburg. Fiasko! Två år senare blir det succé för Måsen på Konstnärliga teatern i Moskva.

1901 gifter han sig med Olga Knipper, skådespelare. Under deras korta liv tillsammans tillbringar de stora delar åtskilda. Tjechov spenderar tid på Jalta för att bättra på sin hälsa, men hans tuberkolos blir allt sämre, och 2 juli 1904 dör Tjechov i en kurort i Schwarzwald. Han är begravd på Novodevitjklostrets kyrkogård i Moskva.

Sedan 50-talet har Tjechov satts upp i fjorton olika uppsättningar på Uppsala stadsteater.

58/59 Tre systrar
62/63 Onkel Vanja
67/68 Björnen
69/70 Ett frieri (skolprogram)
72/73 Måsen
73/74 Körsbärsträdgården
80/81 Gorkij-Tjechov Collaget
85/86 Morbror Vanja
88/89 Tre systrar
95/96 Måsen
06/07 Körsbärsträdgården
11/12 (F***ing) Måsen
13/14 Tre systrar
14/15 Morbror Vanja
20/21 Måsen

Måsen

Stora scenen
>>Premiär 25 september

Acceptera Cookies

Genom att trycka "Jag accepterar" godkänner du att Uppsala stadsteater använder cookies. Vi använder cookies bland annat för att vår webbplats ska fungera på ett bra sätt för dig samt att spåra trafikkällor.

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close