Mångfalden av möjligheter

Karin Enberg

Hon har varit engagerad inom teatern sedan 1970-talet, som skådespelare och regissör såväl som teaterchef. Ett starkt engagemang för bransch- och yrkesrelaterade utvecklingsfrågor som ökar mångfalden av möjligheter har följt henne genom arbetet. I en ny serie på Teaterbloggen möter vi några av de regissörer som arbetar på teatern under året 2019/2020. Här möter vi regissör Karin Enberg...

En serie om drivkraft och inspiration skapad för Teaterbloggen. Regissörer som arbetar med kommande föreställningar på Uppsala stadsteater berättar vad som inspirerar och driver dem i arbetet med teater, och vad som en gång i tiden sparkade igång deras intresse.


TRE FRÅGOR TILL... Karin Enberg

Vad var ditt allra första möte med teater?

Mitt första möte med scenkonst var när jag fick gå med min moster Lilli på Operan i Stockholm för att se ”Lille Petters resa till månen”. Det var i slutet på 1950-talet och jag var väl 7 år. Jag hade sedan den stora förmånen att få fortsätta uppleva scenkonstens magi, dels med min mamma och moster, dels via grundskolan och gymnasiet. Hade flera intresserade lärare, som tog med oss på Stockholms stadsteater, Dramaten, Operan och Konserthuset, men också på besök av tidiga frigrupper. Dessutom fanns TV-teatern och Radioteatern som jag älskade. Så jag fick redan som barn och ung ta del av många olika slags scenkonst.

Hur har det förändrats och formats över åren som gått?

Sedan scenkonsten blev mitt yrke har jag fortsatt att älska att scenkonsten är så rik på genrer, formspråk o innehåll. Och jag har i mitt yrkesliv, först som skådespelerska i frigruppen Teater 9 och sedan på olika institutionsteatrar runt om i Sverige, medverkat i alla slags produktioner. Efter att ha utbildat mig på Dramatiska Institutet är teaterregissör mitt yrke, men fortfarande är det mångfalden av möjligheter som är min ledstjärna, blandningen av olika slags projekt som ger mig lusten och glädjen att tillsammans med andra bjuda publiken på konstnärliga upplevelser.

Jag har alltid känt en stor kärlek till scenkonsten och tillit till dess möjlighet att drabba publiken med känslor och tankar, att beröra och uppröra, roa och oroa. Att iscensätta glädje, sorg, hat, kärlek, värme, kyla, så att det känns i magen, i hjärtat och i hjärnan. Att berätta om hur det varit, hur det är och hur det skulle kunna vara. Att överraska publiken, men också skapa igenkänning. För som filmaren Kieslowski sagt, så är det svårt att leva i en oskildrad värld.

Jag älskar att scenkonstens rikedom vad gäller formspråk och genrer. Gemensamma nämnare/teman för mina val av pjäser är nästan alltid alla människors rätt och möjlighet att kunna/få bli den dom vill vara. Desssutom spelar ofta musik en stor roll i mina uppsättningar liksom humor o bra kvinnoroller.

Uppvuxen som flicka/kvinna i arbetarklassfamilj i en förort till Stockholm, så har jag tidig erfarenhet av hur klass och kön spelar stor roll i våra liv. Det rättvisepatos som blivit en följd av detta är numera utvidgat till att gälla alla diskrimineringsgrunder. Jag engagerade mig fackligt inom Teaterförbundet bland annat för att försöka se till att vår bransch fick en större medvetenhet om vad vi visade på våra scener. Jag var därför med och startade jämställdhetsarbetet inom Teaterförbundet 1988, tillsammans med bland andra skådespelaren Anna Carlson. Så småningom förstod de flesta att det är essentiellt att tänka på vilka som är upphovspersoner till våra uppsättningar, vilka som arbetar med produktionerna och vilka publiken får se på scenen. För Teaterförbundet genomförde jag en undersökning av teateråret 2001 och skrev rapporten “Fan ska vara skådespelerska 45+”. Genomgången gällde förhållandet kön och ålder på alla Sveriges teaterscener under ett år och resultatet var till och med sämre än väntat.

För mig är det självklart en del av mitt arbete att ha kunskap och medvetenhet om dessa frågor. Det motsäger inte att vi gör fantastisk högkvalitativ scenkonst, tvärtom så blir den ännu bättre, enligt min mening.

Nancy Victoria

Karin Enberg regisserade »Nancy Victoria«, skriven av Elsie Johansson, på Uppsala stadsteater 2004/2005. I höst går ett nyskrivet verk upp på teaterscenen i regi av Karin Enberg. »Kul med en kvinna«, skrivet av Alma Kirlic, har premiär 7 december 2019.


Vad är viktigt för ditt engagemang och arbete med teater?

Jag har arbetat inom scenkonstbranschen sedan 1974, snart 45 år. Ett rikt och spännande teaterliv, med hinder, förändrade villkor, stort engagemang och framgång – både konstnärligt o kulturpolitiskt. Viktigt för mitt fortsatta liv inom scenkonsten är att jag får möjlighet att även i framtiden göra olika slags uppsättningar. Jag är 67 år, d v s pensionär, och kan därför välja vilka uppsättningar som jag med lust o glädje vill göra och så länge det fortsätter är jag kvar. Men jag hörde, på en annan större teater, att där inte hade funnits en så gammal regisserande kvinna som jag, på väldigt många år.

Viktigt är också att det även fortsättningsvis finns tillräckliga resurser på teatrarna, som i sin tur renderar förutsättningar för den mångfald uppsättningar och tolkningar som vi ge publiken och att både existentiella frågor och samhällsfrågor får plats, utan politiska krafters inblandning.

Ju mer digitaliserade vi blir, desto större efterfrågan på gemensamma fysiska här-och-nu-upplevelser med andra människor. Att andas tillsammans och via scenkonsten få den förståelse för oss själva och för andra människors tankar, känslor o erfarenheter, behöver vi alla i vårt fragmentariska och segregerade samhälle.

Därför är det av yttersta vikt, ja nödvändigt för scenkonstens utveckling, att arbeta för en ännu större blandning av människor verksamma inom vår bransch. Människor som har olika bakgrund och olika erfarenheter, vilket kommer ge ännu större mångfald av synvinklar och perspektiv. Kultur är en del av välfärden, vilket betyder att alla ska få möjlighet att ta del av scenkonst, men även att rekryteringen av upphovspersoner och andra medarbetare måste breddas.

Så av
såväl konstnärliga,
som publika,
som yrkesutvecklande,
som jämställdhets- och rättviseskäl
bör vi alla intensifiera vårt arbete för en större mångfald
av berättelser, formspråk och människor
på och bakom scen, liksom i salongen.


Karin Enberg har varit aktiv inom teatern sedan 1970-talet, och började bland annat med tio år som medlem i frigruppen Teater 9 i Stockholm, där hon medverkade både som skådespelare och som producent. Under åren sedan dess har Karin medverkat i flera produktioner på bland annat Dramaten, Parkteatern Stockholm och Uppsala stadsteater, samt medverkat i radio o tv. Karin har också examen som teaterregissör och har regisserat flera produktioner runt om i Sverige, samt har gått Svensk Scenkonsts ledarskapsprogram för kvinnliga chefer varpå hon blev teaterchef för Norrbottensteatern.

År 1987 medverkande Karin som skådespelare i den produktion som nyinvigde Uppsala stadsteater efter det årets renoveringar, ”Rövaren eller karnevalen i Neapel”, skriven av den första kvinnliga yrkesdramatikern Aphra Behn som levde på 1600-talet. Karin var åter på Uppsala stadsteater för medverkan i ”Sex roller söker en författare” av Luigi Pirandello 1989 och i ”Vilse” av Mare Kandre 1990.

År 1996 tog hon examen från Dramatiska Institutets teaterregilinje, och arbetade därefter som regissör på olika institutionsteatrar/fria projekt runt om i Sverige; alltifrån klassiker av Euripides, Shakespeare o Tjechov till nyskrivet som ”Höga Visan” av Isa Schöier, ”Bara barnet” av Sofia Fredén, ”Ronja Rövardotter” av Astrid Lindgren, ”Morgon och Afton” av Astrid Salbach. På Uppsala stadsteater regisserade Karin: 2001 “Nattorienterarna” av Kristina Lugn 2004/05 “Nancy Viktoria” av Elise Johansson 2006 “Checkpoint” av Anders Carlsson.

Karins senaste produktioner som regissör är ”Föregångerskan” av Lisa Lindén för Regionteatern Blekinge/Kronoberg 2017-19 ”Jord” av Bruce Gooch för Östgötateatern/Riksteatern 2018 ”Barnen” av Lucy Kirkwood för Riksteatern 2019. Mellan åren 2008- 2015 var Karin teaterchef på Norrbottensteatern, där hon bland annat startade ”Ung Scen Norr” och initierade ett samarbete med LKAB , så att alla barn o unga i Kiruna och Gällivare kommuner skulle få se teater.

Karin Enberg har under alla år varit engagerad i olika bransch- och yrkesrelaterade frågor, exempelvis som fackligt engagerad i Teaterförbundet, bl a i förbundsstyrelsen som ansvarig för arbetsmarknads- och jämställdhetsfrågor, och som ordförande i KLYS – Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd. Hon har också varit ordförande i Svensk Teaterunion – bransch-organisation för scenkonst och suttit i arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst styrelse.

I en intervjuserie för Teaterbloggen, berättar några regissörer om sin drivkraft och inspiration för teaterarbetet. Här möter vi Karin Enberg…

Kul med en kvinna!

En skruvad satir på ett beige kontor
>>Urpremiär 7 december

Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close