Mitt livs dominospel – tankar om »Den fria viljan«

Aksel Morisse och Emelie Wallberg i föreställningen »Den fria viljan«.

I slutet av september var urpremiären av vår komiska musikteaterföreställning »Den fria viljan«. En av våra gäster i publiken, som föreställningens regissör Erik Gedeon sökte upp för att undersöka både ämne och rollkaraktärer, gästbloggar här...

Gästbloggare: Janet Cunningham, docent i experimentell psykiatri

I februari blev jag kontaktad av en för mig okänd man.

Hej Janet!
Vi pratade kort i telefon förra veckan. Jag är dramatiker, kompositör och regissör och håller på att skriva en pjäs som heter DEN FRIA VILJAN och som ska ha premiär på Uppsala Stadsteater i september. Pjäsen handlar om hur den nutida människan hanterar den naturvetenskapliga synen på verkligheten, bland annat de nyare rönen ur fysik och neurovetenskap. En central figur i uppsättningen är just hjärnforskare. Och därför vill jag gärna komma i kontakt med dig. Mina frågor rör sig dels kring en hjärnforskares yrkesprofil, dels kring hur du tänker kring förmedlingen av vetenskap till samhället och slutligen hur du personligen uppfattar din egen tillvaro ur ditt forskningsperspektiv.
Jag vore jätteglad om du hade tid att svara på mina frågor och bjuder gärna på fika eller lunch. Föreslå gärna en tid!
Med bästa hälsningar,
Erik Gedeon

Jag skickade brevet vidare med en vädjan till forskarkollegorna:

Det här känns lite väl mäktigt att delta i själv. Vill någon av er följa med på en filosofisk lunchdate?

 Please…Janet”

 

Ingen svarade.

 

Jag fångade en kollega i lunchkön och frågade igen. Han svarade: Tyvärr, Janet jag har inte tid och det har inte du heller, och fortsatte: Han är konstnär och har en fantasi kring vad en hjärnforskare är och gör. Han fattar inte att våra liv för det mesta handlar om datorstrul, administrativa uppgifter och att skriva ansökningar för att kunna försörja oss själva och våra doktorander. Janet, du måste fokusera på din forskning och inte låta dig distraheras av sådant här.

Var det beskrivningen av en slentrianmässig vardag – eller att jag är kroniskt nyfiken, och allmänt har lätt för att bli distraherad – som avgjorde? Jag svarade Erik och lämnade en öppning för att kunna träffas; hade jag egentligen något val?


Hej Erik,

Efter resan har jag har haft ett rejält berg av uppgifter att jobba igenom och är inte ikapp ännu. Jag måste tyvärr avvakta med fler uppdrag tills jag har fått kontroll över det jag redan har tagit på mig.

Jag skulle vilja tipsa om en offentlig föreläsning med mig själv och två andra hjärnforskare, i ett program med Insamlingsfonden Bissen Brainwalk som kommer nu i mars. Ett flertal hjärnforskare kommer att vara på plats. Kanske det kan ge inspiration? Jag kommer att promenera ner till studenterna efteråt. Vi kanske hinner byta några ord?

Bästa hälsningar,

Janet Cunningham


Två möten följde under luncher där jag slevade i mig mat medan Erik ställde frågor långt utanför min bekvämlighetszon om hur jag ser på själen och om vi verkligen styr våra val. På en av luncherna träffade jag förutom Erik också Emelie Wallberg, som gör rollen som »hjärnforskaren«. Några gånger repeterade hon det jag just hade sagt, med samma intonation, för att undersöka sin roll. Erik ville att de skulle försöka förstå och utforska både ämne och rollkaraktär. Han filmade mig också för att visa ensemblen, för att hjälpa dem att förstå. Det var både smickrande och obehagligt.

Ikväll fick jag se resultatet – föreställningen Den fria viljan.

Föreställningsbild ur »Den fria viljan«.

Under föreställningen gick tankarna till en kvinna som jag träffade nyligen. Hon är nu återställd men hennes immunsystem hade löpt amok med hennes hjärna på ett sätt som hade påverkat alla hennes upplevelser, känslor och beteenden. ”Hur ska jag någonsin kunna lita helt på min hjärna igen?” undrade hon.

Jag mindes också hur min ena son som 11-åring reflekterade över hur betydelselösa vi kan känna oss i ett universum. Han undrade hur ett individuellt liv någonsin kan blir meningsfullt.

Fler minnen rasslar in. Alla människor som jag har träffat och som inte har haft en gnutta tur i livet – människor som har råkat ut för problem på alla fronter, och som önskat att de hade andra val och ett annat liv.

Jag funderade över mitt eget val. Jag hade träffat Erik trots att jag verkligen inte hade tid, eller var det så att mitt livs dominospel redan var i full gång?

Hur som helst, jag och sällskapet som jag besökte föreställningen med är berikade av en kväll på teatern. En kväll som jag troligtvis inte skulle ha prioriterat om Erik inte hade skrivit till mig. Min andra son, som nu är 11 år, tycker att det var det bästa han någonsin har sett.

Pjäsen är i fritt format, fängslande från början till slut, oberäknelig, obehaglig, relevant och vansinnigt rolig. Skådespelarnas insatser – enastående!

Tack Erik, för att du valde att skicka ett brev till just mig!

//Janet Cunningham
Psykiater, docent i experimentell psykiatri och ”Hjärnforskare”


Aktuell forskning

Janet Cunningham, docent i experimentell psykiatri har under flera år arbetat med att utveckla infrastrukturen för en kombinerad klinisk och biologisk forskning i psykiatri. Hon är specialistläkare i psykiatri på Akademiska sjukhuset.

Följande är ett exempel på pågående arbete för den forskargrupp som Janet ingår i. Forskargruppen startade i januari 2015, som enda klinik i Sverige, en särskild mottagning (Mottagningen för autoimmunpsykiatri) för att utreda och behandla patienter med etablerad eller misstänkt autoimmun sjukdom i nervsystemet, som ger upphov till psykiska symptom.

Här följer ett utdrag ur Janets egen beskrivning av forskningsområdet:

”Tänk dig att du på kort tid blir totalt personlighetsförändrad, får en rad skrämmande psykiska och fysiska symtom och blir allt sämre – och att ingen förstår varför. […] Läkarna trodde att Susannah Cahalan hade drabbats av schizofreni eller bipolär sjukdom. Men hon hade fått en ovanlig autoimmun reaktion som angrep hjärnan.” DN 2013

Beskrivningen i ingressen härrör från en intervju med Susannah Calahan som drabbats av sjukdomen NMDA-receptorencefalit. Sjukdomen beskrevs 2007 och är en modellsjukdom för antikroppsmedierade sjukdomar som angriper centrala nervsystemet. Tidigare, trodde man att blodhjärnbarriären hindrade passage av immunceller och antikroppar till hjärnan men nu vet vi att barriärfunktionen kan rubbas och hjärnan kan utsättas för immunangrepp… Läs hela artikeln här.

 

 

 

Den fria viljan

En musikalisk komedi om livets lotteri
>>Sista chansen! Spelas tom sön 4 november

Acceptera Cookies

Genom att trycka "Jag accepterar" godkänner du att Uppsala stadsteater använder cookies. Vi använder cookies bland annat för att vår webbplats ska fungera på ett bra sätt för dig samt att spåra trafikkällor.

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close