Rättigheter som kvinnor i Sverige har idag

Pennskaftet repbild

Elin Wägner-sällskapets tidigare ordförande Marianne Enge Swartz gästbloggade tidigare i höstas inför premiären av »Pennskaftet«, och återkommer här med recension av föreställningen tillsammans med barnbarnen Tilda och Linnea.

Pennskaftet
Av Elin Wägner
Dramatisering: Johanna Emanuelsson
Regi: Maria Löfgren
Medverkande: Jennifer Amaka Pettersson, Emil Brulin, Daniel Engman, Arman Fanni, Åsa Forsblad Morisse, Harry Friedländer, Livia Göttfert, Malin Persson, Peshang Rad, Gloria Tapia


Så tog farmor Marianne tåget till Uppsala för att se Pennskaftet med två barnbarn, Tilda 18 och Linnea 26 år. Båda sen späd ålder impregnerade med Elin Wägner och särskilt hennes kamp för kvinnorna. Vi har tidigare tillsammans sett den engelska filmen Suffragette samt Stockholm Stadsteaters härligt anakroniska föreställning Norrtullsligan.

Vi bänkade oss förväntansfullt i den stora salen och såg oss omkring. En majoritet av åskådarna kvinnor med grått hår, enstaka män och ett fåtal ungdomar. Var det inte till dem föreställningen borde rikta sig? Bland annat för att inse att rättigheterna som kvinnor i Sverige har idag inte precis har ramlat över oss.

På scenen en ensam figur framför ett skrivbord – Pennskaftet själv. Men snart myllrar scenen av liv och skildrar hur kvinnorna lyckades organisera sig och bilda grupper över hela landet (utan tillgång till andra sociala medier än tryckt press, affischer, banér och tågnätet). Motståndet från hotfulla, brölande män och många kvinnor skildras. Kvinnornas missmod när förslaget för kvinnlig rösträtt gång på gång avslås. Jag tyckte kanske att kärlekshistorien med Dick, och Pennskaftets försök att omformatera honom tog väl mycket plats i historien, dåtidens moraliska ramaskri för deras förhållande är svårt att förstå för dagens unga.

Mina ungdomar tyckte om föreställningen och att den speglade Pennskaftets och de andra kvinnornas kamp för rösträtt på ett bra sätt. Man måste inte ha läst boken för att förstå handlingen men jag kände igen flera nyckelrepliker. Fin musik – frånsett det patetiska försöket till allsång som inledde det hela – och vacker scenografi. Men lite långt var det hela, tyckte vi alla tre. Vi gäspade stort på tåget tillbaka till Stockholm men var ändå glada över att ha fått uppleva Elin Wägners Pennskaftet på teater.

Gick in på Akademibokhandeln i Stockholm dagen efter och frågade efter boken, men den fanns inte inne. Undrar om bokhandeln i Uppsala skyltar med boken nu när den är aktuell? Visst borde den ha sålts på teatern i samband med föreställningen! Men det finns hopp – alla Elin Wägners verk finns som e-böcker på Adlibris.

// Marianne Enge Swartz


Marianne Enge Swarz gästbloggade tidigare i höstas inför premiären av »Pennskaftet«. I blogginlägget Hälsningar från Elin Wägner-sällskapet berättar Marianne om hur stiftelsen fick Elin Wägners hem Lilla Björka i sina ägor, och ger oss höstens bästa boktips!

 

I Uppsala stadsteaters teatershop vid biljettkassan finns också följande intressanta titlar just nu – för att nämna några. Välkommen förbi Teatershopen!

Rösträttens århundrade: kampen, utvecklingen och framtiden för demokratin i Sverige av Ulrika Holgersson och Lena Wängnerud och den Augusti-prisade boken Ett jävla solsken: en biografi om Ester Blenda Nordström skriven av Fatima Bremmer.

Snart inkommande finns även Ulrika Knutsons nyutgivna bok Den besvärliga Elin Wägner.


Elin Wägner-sällskapets tidigare ordförande Marianne Enge Swartz gästrecenserar »Pennskaftet« tillsammans med barnbarnen Tilda och Linnea.

Pennskaftet

Kampen om rösträtten

Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close