Åsa Mendel-Hartvig tänkte att hon skulle skrivit ännu en barnbok. Men Blåkepsen ville annorlunda:

–  Jag började fundera på hur mycket makt vi vuxna har över barn, hur mycket makt jag har över mina karaktärer och vad som skulle hända om en av dem revolterade mot mig och vägrade att vara med på bild, om Blåkepsen bara sprang i väg. Så jag skrev berättelsen som en pjäs istället, det kändes roligare.

Tidigare har Åsa Mendel-Hartvig skrivit 20 barnböcker bland annat serierna om Tessla och om Konrad tillsammans med illustratören Caroline Röstlund.

Själv spelade hon teater som student. Men Blåkepsen och Vargluvan är hennes första pjäs.

Varför ville du återanvända den klassiska sagan Rödluvan och vargen?

– Jag behövde en historia som alla känner till för att kunna bryta mot den. I den klassiska sagan är Rödluvan en liten rar flicka som lyder och råka illa ut. Blåkepsen gör revolt mot berättelsen på många olika vis, hon vill berätta sin egen historia. Hon vill ha blå keps och åka sparkcykel, hon vill styra omvärlden, styra solen, bina och blommorna och styra så att mormor inte ska vara sjuk – vilket hon inte kan.

Blåkepsen och Vargluvan är en berättelse mod, vänskap och om svårigheten att möta det som är okänt och läskigt, så som sjukhus och sjukdom. Ett tema som blivit väldigt aktuellt i många barns liv under coronapandemin.

– Den handlar mycket om sorg, förlust, rädsla för döden och att inte vilja acceptera det som är smärtsamt, vilket vargen hjälper Blåkepsen med. Det känns som en viktig pjäs inte minst nu när många barn kan ha förlorat någon de älskar eller är rädda för vad coronaviruset kan göra. Men det finns också en värme, glädje, tröst och acceptans i berättelsen.

Mikaela Ramel regisserar Blåkepsen och Vargluvan, och föll omedelbart för pjäsen efter att hon läst manuset:

– Den berör på ett så väldigt fint sätt teman som är angelägna för barn i den här åldern. Det är en lekfull och rolig berättelse som är skönt anarkistisk mot Rödluvan. Det blir en helt egen historia om lek och gemenskap över generationsgränserna. Man både skrattar och fnissar samtidigt som kärnan är väldigt sorglig – hur Blåkepsen hela tiden försöker väja för det faktum att mormorn är döende.  Det är så fint och väl inkänt av Åsa, man upplever verkligen att barnen blir tagna på allvar i texten.

Kompositör till den nyskrivna musiken i föreställningen är Nils Närman Svensson.

Åsa Mendel-Hartvig skrev pjäsen innan pandemin bröt ut, men döden som tema har alltid funnits hos barn menar hon. Själv var hon väldigt rädd för döden som barn.

–  Jag var rädd att min mormor skulle dö. Men hon är 94 år och lever än. Barn behöver berättelser för att kunna bearbeta och hantera sådant som är läskigt och smärtsamt.

Föreställningen repeteras för att både kunna visas live på scen när det är möjligt, men kommer även att filmas för att visas digitalt för F-2 klasser i Uppsala län. Över 100 skolor har redan bokat en visning av den digitala pjäsen.

Och att regissera för en filmad version av pjäsen är speciellt berättar Mikaela Ramel:

–  Det är utmanande och spännande att tänka utifrån filmens förutsättningar där man kan klippa och lägga på ljud i efterhand. Vår ambition är ju att föreställningen också ska få spelas live någon gång framöver, men det här är en historia som är värd att berätta så det är kul att den kan visas digitalt till att börja med.

Åsa Mendel-Hartvig ser fram emot att pjäsen nu sätts upp för första gången:

– Det är ju kul att många kan se den i och med att den blir digital, men jag hoppas också att den kan visas live på en scen framöver.

Blåkepsen och Vargluvan har digital premiär på Uppsala stadsteater 7 april.