Så skapas teater

När ridån går upp är publiken förflyttad till en ny värld. Föreställningen börjar och som på en sekund är vi förflyttade till en annan tid och plats. Arbetet inför premiären pågår under månader, ibland år. Ett team av externa konstnärer och personal på teatern jobbar sida vid sida för att skapa en föreställning, en helt unik live upplevelse. Från manusförfattare till dramaturger, regissörer till filmare, kostymdesigners, rekvisitörer och tekniker.  

Här följer en intervju med Marie Persson Hedenius och Jonas Bernander, som arbetar som dramaturger på Uppsala stadsteater. Både Marie och Jonas har ett intresse för att följa den nyskrivna dramatiken och att lyfta en bred repertoar på teaterscenen. Vad säger de om den svenska samtidsdramatiken? Och hur blir man bra på att skriva dramatik om det som händer just nu?

I detta blogginlägg intervjuar och skriver Elisabeth Wennerström, som är kommunikatör och presskontakt på Uppsala stadsteater.

Läs även Fanny Ramels gästblogginlägg, om arbetet som producent. Del 1. Så skapas teater.


Hur mår den svenska samtidsdramatiken?

Jonas: Bra, skulle jag säga! Det finns ett fokus på och satsningar på ny dramatik i Sverige, som man kanske inte såg på samma sätt för tio år sedan. Jag uppfattar att man då var fokuserad på att detronisera dramatikern och slakta den heliga texten. Allt skulle skapas som grupparbete, och s.k. devising var väldigt trendigt. Sedan dess har vi ju fått en renässans för det välskrivna dramat i tv, och jag tycker mig se något liknande inom teatern. Jag hoppas att det fortsätter.

Eftersom samtidskonsten speglar den tid vi lever i, så speglar den något som sker här och nu. Men det kan ibland verka som att den svenska samtidsdramatiken är lite väl tydligt förankrad i aktuella frågor. Det kan jag uppleva som ett problem, om inte gestaltningen och bearbetningen skruvas några varv till. Det betyder inte att man inte ska göra föreställningar där man tydligt säger det ena eller andra, eller ger ett tydligt kommenterande på aktuella händelser. Men det kan bli tråkigt, om det stannar vid en kommentar, ett slags rapportering av något som har skett.

Tony Kushner sa en gång ungefär att om du vill skildra en konflikt på teaterscenen, så måste du göra det fullt ut, låta den stå på sina egna båda ben, så att publiken upplever konflikten personligen, själva tar ställning. Jag tror det ligger mycket i det.

Marie: Samtidsdramatik handlar om att skapa teater som vibrera av ett sammanhang som vi känner igen, i oss själva, och i samhället. Vad vi än gör på teaterscenen så pratar vi om det vi ser och upplever tillsammans med andra människor omkring oss.

Men när man är mitt upp i något, så kan det också vara så att man bara kan rapportera om det. Det kan vara svårt att ta ett steg tillbaka för att få syn på helheten, vart detta för oss och hur det går att gestalta.  Ibland kan en rapport vara bra nog, den kan ge en upplevelse av att vi, på scen och i salong, har upplevt samma sak. Jag är intresserad av hur kontakten mellan scen och salong kan se ut, och tror att dramatiken måste ge en förnimmelse av något publiken medvetet eller omedvetet känner igen, något de själva lagt märke till.  Själva uttrycket sedan kan växla i allt från komedi till tragedi och sitcom.

Hur håller ni koll på vad ni vill se? 

Marie: Jag försöker se allt. Jag är faktiskt helt urskiljningslös. (Marie skrattar till.) Jag är intresserad av allt som sker inom scenkonsten. Jag vill se och tänka: jaha, gör de så… okej, hmmm… Det tycker jag är spännande. Det handlar om att få se olika frågor, perspektiv och händelser, och hur det kan gestaltas på olika sätt, beroende på vem som berättar och var karaktärerna befinner sig. Så jag försöker se så mycket jag bara kan, och gärna helt olika saker.

Jonas: Jag läser gärna pjäser och berättelser som kommer från andra platser i världen, för att få nya impulser och kanske hitta ny dramatik för teaterscenen. Och jag skulle önska att vi hade ett ännu större utbud av berättelser och sätt att berätta på för den svenska teaterscenen. Men det förpliktigar förstås – en förståelse för händelser och människor på en helt annan plats än vår egen, som vi kanske inte förstår. Jag läste en samling med nyskrivna östasiatiska pjäser. De var jätteintressanta, men jag blev också påmind om hur svårt det kan vara att skildra en berättelse från en helt annan kultur och plats. Men det är klart att det går. Det handlar om att förhålla sig till det konstnärliga verket, och att åskådliggöra det för en helt ny publik.

Hela ensemblen står samlad i ett tomt scenrum.

Scen ur »3 vintrar«. Foto: Micke Sandström

Vad skulle ni vilja se mer av inom samtidsdramatiken?

Marie: Det som jag saknat mest inom dramatiken, under en längre tid nu, är det större gestaltande verket, de breda gestaltningarna av livet och de stora livsfrågorna. Jag skulle önska att det fanns fler dramatiker i samma anda som Tena Štivičić som skrev 3 Vintrar, eller engelska dramatiker som David Edgar eller David Hare. Dramatiker som fångar starka frågeställningar, både emotionellt och intellektuellt, och som skriver stora pjäser, också vad gäller antalet karaktärer.

Men jag tror att det kommer.

Var kan den som vill skriva dramatik hitta inspiration för sitt skrivande?

Jonas: I Stockholm finns TeaterVerket som är en studieförbundsfinansierad plattform för scenkonst där medlemmar kan träffas och förverkliga sina teaterprojekt. De har skapat en arena där berättelser kan utvecklas och prövas. Mycket spännande kan hända i sådana möten där möjligheter ges att skriva ny dramatik.

Marie: På Facebook finns en hel del grupper numera, och Dramalabbet gör en stor insats. Det är viktigt att hålla samtalet igång.

Riksteatern driver också Länk-projektet som handlar om att dramatiker får skriva för en stor ensemble. I ett samtidsklimat där teatrar rent ekonomiskt kan ha svårt att ta sig an ny dramatik som innehåller mer än 5-6 karaktärer på scenen, bidrar Länk-projektet med att skapa stora pjäser med ibland så många som 10-12 medverkande. Det är inte lätt att hålla igång så många karaktärer! Länkprojektet erbjuder dramatikern en fantastisk möjlighet att skriva i ett stort format.

Content not available.
Please allow cookies by clicking Accept on the banner

Regissör Josette Bushell Mingo berättar om uppsättningen av Varsel i denna trailer skapad för Riksteaterns arrangörskontakter ute i landet. Planerna för produktionen innehåller förutom samarbetet med Uppsala stadsteater, en turné runt om i Sverige.

Vad ser ni särskilt fram emot kommande år?

Marie: Jag tänker på Varsel som ges på Uppsala stadsteater genom ett samarbete med Riksteatern. En afroamerikansk pjäs, ett skarpt nutida kammarspel. Det är väldigt kul att vi sätter upp den.

Jonas: Något som jag ser fram emot är att regissören och dramatikern Erik Gedeon jobbar på en ny produktion, Djur som hatar människor. Precis som i hans tidigare verk kommer han också att komponera musiken till föreställningen. Berättelsen ska handla om människans förhållande till djur. En ny genomsjungen föreställning med ett helikopterperspektiv på en grundläggande och filosofisk fråga – i teaterform! Jag är väldigt pepp på nästa produktion!

Bild på Lucas Krüger som sträcker upp armarna i luften och ropar.

Premiären för »Djur som hatar människor« är beräknad till hösten 2021, och är den tredje i en löst sammanhållen triptyk i samarbete med Erik Gedeon som tidigare satt upp »Den fria viljan« 2018 och (bilden) »Meningen med döden« 2020. Foto: Micke Sandström


Vad är en dramaturg? Vad är dramaturgi?

En dramaturg specialiserar på att skapa förståelse för de analytiska och gestaltande perspektiv som finns både i teaterprocessen och i föreställningen. Rollen som dramaturg har olika traditioner i olika länder, och det finns flera etablerade arbetssätt, såväl som pågående debatt och utveckling i branschen. Bilden av vad dramaturgi är förändras också över tid eftersom vårt sätt att se på världen förändras och utmanas. Samtidigt kan dramaturgin ge oss en helt ny upplevelse av verkligheten här och nu.

En dramaturg jobbar med texten i olika stadier av teaterprocessen: Repertoarplanering, beställning av nya verk, dramatisering av prosatexter, som redaktör och motpart till dramatiker, bollplank (och ”textens försvarare”) gentemot regissörer. Samt kringarbete som programtexter, föreläsningar och publiksamtal.

Dramaturgi är enkelt uttryckt läran om berättelsers uppbyggnad.

Vill du skriva dramatik? Här är några länkar med tips!

Del 2 i en ny serie på Teaterbloggen. Möt Marie Persson Hedenius och Jonas Bernander som arbetar som dramaturger på Uppsala stadsteater.

Bellman 2.0

Ny teaterkonsert av Ceder­holm/Bjerkø
>>Premiär 17 oktober

Acceptera Cookies

Genom att trycka "Jag accepterar" godkänner du att Uppsala stadsteater använder cookies. Vi använder cookies bland annat för att vår webbplats ska fungera på ett bra sätt för dig samt att spåra trafikkällor.

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close