Samtal och erfarenheter mellan lärare och teater

Svartklädda skådespelare med kaninmasker över ansiktet och hållandes kaninmasker i händerna

Scen ur föreställningen »Frankensteins r-r-rädda monster«. Foto: Micke Sandström

Samtal. Studenter. Scenkonst. Skola. Hur hör detta ihop?  

Sedan hösten 2015 erbjuder Uppsala stadsteater studenter från Uppsala universitet möjlighet att recensera teaterns pjäser. Tillskottet av studenter som recenserar kompletterar teaterns mediala genomslag, och ett flertal institutioner har fångat upp möjligheten att inkludera Studenter recenserar i kursmoment. Lärarutbildningen erbjöd nyligen studenterna på en kurs i svenska att inte bara recensera en föreställning för barn, utan arrangerade också ett samtal med teaterchefen om skapandets konst. Det visade sig att skola och teater delar dramaturgiska och pedagogiska grepp. Här gästbloggar två lärarutbildare och en lärarstudent om kunskapsutbytet.

Följande blogginlägg speglar samtal under en kurs i svenska på Lärarutbildningen vid Uppsala universitet. Kursens studenter besökte en föreställning på Uppsala stadsteater, Frankensteins r-r-rädda monster, och fick besök av Uppsala stadsteaters VD/Teaterchef Petra Brylander för ett efterföljande samtal på campus.

Av: Linn Areskoug (universitetslektor), Charlotta Busing (universitetsadjunkt) och Sabine Olsson (lärarstudent), Uppsala universitet

Uppsala är en lärdomsstad för vilken universitetet spelar en självklar roll. Över 40 000 studenter förkovrar sig dagligen i kunskaper från förr och nu, när och fjärran. För ett antal av dessa studenter har kunskaper om lärande en större betydelse än andra. Likaså behöver dessa studenter också utforska olika vägar mot lärande. Vilka är då dessa särskilda studenter?

De är lärarstudenter. Lärarstudenter ska inte bara få kunskaper i olika ämnen och om olika ämnen, de ska också utveckla en förmåga att ständigt reflektera över hur lärande äger rum. För dessa studenter äger lärande vanligtvis rum i institutionaliserade miljöer som föreläsningssalar eller i klassrummen. Ibland ges dock möjligheter att ta sig utanför de platser där undervisning oftast pågår, som till exempel teater, museum eller på olika arbetsplatser. Viktigt att komma ihåg är att lärande är situerat. När vi förflyttar oss från en miljö till en annan skrivs ”kontraktet” för lärandet också delvis om. För lärarstudenter är det därför extra viktigt att röra sig utanför universitetets väggar och bortom föreläsningens eller seminariets former, för att kunna uppleva och utforska lärande på olika sätt.

Extramuralt lärande är ett begrepp som används för aktiviteter som bedrivs inom en utbildning men utanför ordinarie utbildningsinstitutioner. Ett mer vardagligt ord är studiebesök om det görs med äldre elever eller studenter, eller ”utflykt” om det riktar sig till de yngre. Slår vi ihop den akademiska och den vardagliga begreppsanvändningen för dessa aktiviteter, ger det en fylligare bild av vad undervisning utanför de traditionella platserna skulle kunna innebära; en-flykt-utanför-murarna-vilken-ger-mig-möjlighet-att-besöka-och-studera-och-på-så-sätt-lära-mig.

Skådespelarna Harry Friedländer och Emil Brulin i varsin orange regncape, spelar schack

Harry Friedländer och Emil Brulin. Foto: Micke Sandström

Inledningsvis ställdes en fråga om fyra ord som börjar på »s«. Hur hör detta ihop? Vi provar att lägga in prepositioner mellan orden för att utforska relationerna mellan orden. I mars samverkade Uppsala stadsteater och Uppsala universitet för att skapa möjligheter till samtal för studenter om scenkonst i skola. Samarbetet innebar att teatern bjöd in både lärarstudenter, som utbildar sig för att bli lärare i låg- och mellanstadiet, och skolelever till en provföreställning av pjäsen Frankensteins r-r-rädda monster av Minna Krook (regi och koreografi). Lärarstudenterna fick i och med detta möjligheten att utforska sitt lärande utanför boxen (a.k.a. Campus Blåsenhus).

Lärarstudenterna läste en kurs om undervisning i svenska vid Uppsala universitet. Vanligtvis innebär en sådan kurs bland annat att de läser kurslitteratur om skönlitteratur, läsande av skönlitteratur och diskussion om skönlitteratur. Utöver detta ingår även undervisning om läs- och skrivutveckling, berättande i olika medier samt praktiska inslag i och om olika former för lärares arbete i svenskämnet. I och med samverkan med stadsteatern och omförhandlingen av kontraktet för lärande som detta innebar, kunde såväl lärarstudenter som lärarutbildare konkret uppleva och reflektera över sitt eget och andras lärande. Att kroppsligen befinna sig på en annan plats än föreläsningssalen, att ta sig till teatern, att med egna ögon se elever möta teatern som plats och leva sig in i scenkonstens berättande, visade också för lärarstudenterna att gemensamma upplevelser är lärorika.

Samtal. Petra presenterar inför studenter på Lärarutbildningen

Helena Skogström, Petra Brylander och Linn Areskoug.

Förflyttningen gick inte endast från universitetet till teatern, utan teatern tog sig också till universitetet. Efter lärarstudenternas besök med eleverna på föreställningen möttes Uppsala stadsteaters VD/Teaterchef Petra Brylander och lärarstudenterna i ett samtal på Uppsala universitet om scenkonst och skola. Samtalet kretsade kring frågor som:

STUDENTER: ”Vad tänker teatern på när pjäser skapas för barn?”

UPPSALA STADSTEATER: ”Hur kan vi ge fler elever tillträde till teatern?”

STUDENTER: ”Går det att förutspå barnens reaktioner?”

UPPSALA STADSTEATER: ”Vad tänker ni som framtida lärare om konst och teater för barn?”

STUDENTER: ”Var ni ängsliga över att det skulle vara för läskigt?”

UPPSALA STADSTEATER: ”Går det att lära sig något av scenkonsten?”

STUDENTER: ”Vad innebar egentligen kaninmaskerna?”

Samtal. Studenter. Scenkonst. Skola.

I en recension av Frankensteins r-r-rädda monster skriver lärarstudenten Sabine Olsson att uppsättningen skulle kunna vara en givande utgångspunkt för samtal med elever om vänskap och utanförskap. Den avskalade uppsättningen med endast tre roller underlättade också för eleverna att följa med i handlingen, samtidigt som barnen bjöds in och interagerade med skådespelarna i föreställningen. ”Kanske kan föreställningen också väcka ett intresse och locka eleverna att ta reda på mer om Frankenstein och andra populära spökhistorier?”, skriver Sabine.

Gruppbild på författaren Mary Shelley, Monstret och Dr Frankenstein i sepiaton, handkolorerade som en gammal idolbild

Jennifer Amaka Pettersson, Emil Brulin, Harry Friedländer. Foto: Micke Sandström

Olyckligtvis sätts ofta teater och skola i motsatta positioner gentemot varandra. Teater är nöje och skola är nyttigt. Nöje är kul och nyttigt är tråkigt. Kul är bara kul och tråkigt har man när man ska lära sig något. I Sabines reflektion om föreställningen och elevernas respons är det också tydligt hur form och innehåll samspelar för lärare, eller i det här fallet för lärarstudenter. En lärare vill väcka intresse, en lärare vill lära ut, en lärare vill lära sig mer.

I mötet mellan Uppsala stadsteater och Uppsala universitets lärarstudenter skrevs kontraktet för lärande om. Scenkonst och utbildning arbetade tillsammans för att lära om varandra, men också av varandra. Samtal. Studenter. Scenkonst. Skola. Orden som står för sig själva, men som tillsammans skapar ett sammanhang när de binds samman med för, om och i.

Samtal för studenter om scenkonst i skola.


Upptäck mer...

Studenter recenserar och samarbetet mellan Uppsala stadsteater och Uppsala universitet

Sedan hösten 2015 erbjuder Uppsala stadsteater studenter från Uppsala universitet möjlighet att recensera teaterns pjäser. Teatern bjuder in studenterna att axla den traditionella kritikerrollen på ett nytt sätt, utifrån sina förutsättningar, studieramar och intressen. Initiativet togs av Elisabeth Wennerström som arbetar som kommunikatör och presskontakt för Uppsala stadsteater.

Studenter från läkarprogrammet, företagsekonomiska institutionen, psykologprogrammet, institutionen för informatik och media, lärarprogrammet, musikvetenskapliga institutionen, litteraturvetenskapliga institutionen och kulturentreprenörsprogrammet har hittills gästat teatern som recensenter.

Studenter recenserar är ett exempel på hur teatern kan vara ett forum för det demokratiska och horisontella samtalet. Studenternas recensioner bevakas inte av en redaktion, av ett ”oberoende kritiskt öga”, däremot har ett flertal institutioner fångat upp möjligheten att inkludera Studenter recenserar i kursmoment.

Tillskottet av studenter som recenserar teaterns föreställningar kompletterar teaterns mediala genomslag.

Den traditionella kritikerrollen har förändrats samtidigt med mediesamhällets utveckling jämte uppkomsten av bloggar, podcasts, sociala medier, forum, betalväggar, etc.

De lärare och forskare som tillsammans med studenter haft kontakt med teatern genom Studenter recenserar speglar ett engagemang och ömsesidigt intresse för mötet mellan universitet och teater, för demokratiska och horisontella samtal. Inte minst för att uttrycka reflektioner och erfarenheter.

// Skribent: Elisabeth Wennerström, redaktör Teaterbloggen, kommunikatör och presskontakt för Uppsala stadsteater

Lärarutbildningen på Uppsala universitet erbjöd studenter på en kurs i svenska att inte bara recensera en föreställning för barn, utan också delta i ett samtal med teaterchefen om skapandets konst. Det visade sig att skola och teater delar dramaturgiska och pedagogiska grepp.

Ge bort en upplevelse

>>Storslagen musikal, gastkramande drama, innerlig monolog? Bästa klappen!

Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close