STORA GNISTOR PÅ LILLA SCENEN

Hela ensemblen under en scen i föreställningen Fahrenheit 451

Sedan hösten 2015 bjuder vi in studenter från Uppsala universitet att recensera teaterns pjäser. Studenter från flera olika institutioner har gästat teatern som recensenter. I en #tbt-serie delar vi några av recensionerna. Här följer en recension från hösten 2017 när Ray Bradburys klassiker, dystopin »Fahrenheit 451« iscensattes av regissör Dennis Sandin med urpremiär på Lilla scen.

En av de studenter som deltagit i Studenter recenserar är Ellen Kingfors, student på Litteraturvetenskapliga institutionen. Här är hennes recension av »Fahrenheit 451« från hösten 2017.


Fahrenheit 451 
Av: Lucia Cajchanova efter en bok av Ray Bradbury
Regi: Dennis Sandin
Scen: Uppsala stadsteater

Sällan skapas en eldig föreställning med enkla medel. Men med endast fem skådespelare, tio bokhyllor och näst intill inga kostymbyten lyckas Sandin skapa just detta – eld.

Romanen ”Fahrenheit 451” skrevs år 1953 och är en dystopi, en mörk framtidsberättelse om hur böcker förmedlar osanning och bringar oss olycka. Karaktären Guy Montag och de andra brandmännen får ett annorlunda uppdrag: att finna och bränna de böcker som finns kvar i samhället. ”Fahrenheit 451” – temperaturen då papper fattar eld – blir på Uppsala stadsteater en nutida berättelse där Montag slits mellan lag och vilja i sitt försök att definiera lycka.

Är du student och vill recensera?
Maila vår presskontakt på e-post: elisabeth.wennerstrom@uppsalastadsteater.se
Hela ensemblen under en scen i föreställningen Fahrenheit 451

Ensemblen i »Fahrenheit 451«. Foto: Micke Sandström

Strålkastarna belyser scenen och publiken tystnar när pjäsen sätter igång. Vi förstår snabbt att vi befinner oss på en samlingsplats för dem som vill bevara det förbjudna. Ett fåtal människor har förenats för att dela med sig av de berättelser och dikter de lagt på minnet, det enda sättet att bibehålla litteraturen som nu blivit till aska. ”Fahrenheit 451” citeras och plötsligt byter föreställningen fokus. Romanen som tidigare återgavs från en av deltagarnas minne väcks till liv och skådespelarna intar nya roller. Men bytet är luddigt och rörigt, det förvirrar åskådaren snarare än att leda den in i fortsättningen av föreställningen. Det tar lång tid innan vi förstår att David Lenneman nu spelar den kritiska och ängsliga Montag och att Malin Arvidsson spelar hans fru Millie, vars vardag till synes består av stirrandet på en tv-skärm.

Aksel Morisse i föreställningen Fahrenheit 451

Scen ur »Fahrenheit 451«. Foto: Micke Sandström

Den sjätte oktober i år hade föreställningen premiär, och trots att detta var över en vecka sedan sitter inte allt som det ska. Samarbetet mellan skådespelarnas repliker är inte perfekt. Det är alltför ofta bristande och få räddningar görs när en av skådespelarna tappar delar av en replik. Men övertygelsen är ändå stark och det är svårt för den som inte redan har läst programbladet att tro att Anna Maria Granlund är praktikant och inte redan en etablerad skådespelare. Granlund skiftar ofta mellan flera karaktärer, men gör det med bravur. Hennes insats är vass och hennes gestik skarp. Varenda rörelse Granlund utför verkar genomtänkt kopplad till varje roll.

Precis som att skådespelarna är få och agerar ett flertal olika karaktärer, är scenografin lika enkel. Tio bokhyllor har fått plats på scenen, utöver det skådar vi en trappa, en dörröppning, en soptunna och en fåtölj. Scenen kan verka trivial och tråkig, men används på rätt sätt och en mer invecklad scenografi hade varit överflödig. Även ljus och ljud tillförs med enkla medel. Visserligen styrs både strålkastare och kortare musikstycken av tekniker för att hjälpa åskådarna att definiera de olika rummen som scenen föreställer, men mycket formas också tack vare skådespelarna själva. Ficklampor används flitigt – speciellt i slutet av föreställningen – och ljudet av regn skapas med hjälp av skådespelarnas smattrande fingrar på undersidan av muggar. Hela ensemblen befinner sig ständigt på scenen och tack vare de små uppdragen de alla har under föreställningen är detta inget som ifrågasätts.

David Lenneman i föreställningen

Scen ur »Fahrenheit 451«. Foto: Micke Sandström

Dramaturgin är relativt klassisk, men den viktigaste och starkaste scenen kommer redan under första akten, strax innan pausen. Här gör Aksel Morisse ett lysande jobb som brandkaptenen Beatty. Han äntrar scenen i uppdrag att förklara för Montag varför brandmännens yrke har skiftat, varför de plötsligt sätter böcker i brand snarare än att släcka elden. Beattys repliker är genomträngande och tydligt kopplade till dagens samhällsdebatter och framtidsrädslor. Böcker skapar olycka. Är en bok kränkande? Bränn den! Det är här svårt att låta bli att koppla tankarna till de nutida debatterna om ”Tintin i Kongo”, ”Pippi i Söderhavet” och nu senast SVT:s banning av tv-serien ”Bert”. Föreställningens budskap överlag är en aning vagt men den här scenen får oss att fundera – vad är lycka, hur uppnår vi den och är att skyddas från allt ont verkligen rätt sätt att komma dit?

Precis som brandkaptenens repliker väcker funderingar, väcker Millies gestik i samma scen oro. Den aningen blåögda hemmafrun vars vardag verkar fokusera på en familj från en tv-serie snarare än hennes egna känslor och minnen, tvingas stänga av skärmen när Beatty kommer. Hon vandrar med ettriga steg fram och tillbaka över scenen. Hennes rastlöshet och behovet av att fixa och dona är lätt att relatera till. Tekniken, den ständiga underhållningen och tillgången till hela världens medier i fickan gör oss rastlösa. Vi har svårt att sitta still och svårt att koncentrera oss. Och i ett sådant samhälle frågar jag mig: finns det ens ett behov av den klassiska litteraturen i form av böcker idag? Eller har vi redan, utan att vi vet om det, börjat bränna dem på bål?

Föreställningen ”Fahrenheit 451” blir mer och mer relevant i det nutida ju längre fram i pjäsen vi kommer. För dem som har sett avsnittet ”Fifteen Million Merits” i serien ”Black Mirror” är det lätt att se likheter mellan avsnittet och denna föreställning. Den moderna tekniken skapar en rädsla i dagens samhälle, vi är rädda att den ska göra oss dumma, egoistiska och snåla, och dessa dystopier är ett bevis på detta. I Uppsala stadsteaters tolkning av Bradburys verk diskuteras definitionen av lycka, litteraturens betydelse och hur reflektion snarare än information gör oss till bildade människor. Och med skådespelarnas engagemang, Cajchanovas dramatisering och Sandins regi görs det på ett sätt som tänder en glöd i salongen.

Skådespelarna lämnar scenen, och precis som Montag blickar bakåt en sista gång innan han släcker sin ficklampa, blickar jag framåt och undrar: vart är vi på väg?

// Ellen Kingfors 2017-10-15


UPPTÄCK MER...

Sedan hösten 2015 erbjuder Uppsala stadsteater studenter från Uppsala universitet möjlighet att recensera teaterns pjäser. Hittills har studenter från läkarprogrammet, företagsekonomiska institutionen, psykologprogrammet, institutionen för informatik och media, litteraturvetenskapliga institutionen och kulturentreprenörsprogrammet gästat teatern som recensenter.

 

Några tidigare recensioner av studenter…

Vad är en recension?

En recension består av personliga reflektioner och ett ställningstagande i relation till exempelvis en film, en bok eller en teaterpjäs. Det är upp till recensenten att avgöra vad som inkluderas, men ofta innehåller en recension följande delar:

  • Pjäsens titel och vem som skrivit den
  • Vilken genre pjäsen tillhör (det skulle exempelvis kunna vara en komedi eller en fars)
  • Handling och karaktärer/roller. Men avslöja inte för mycket, t.ex. hur pjäsen slutar.
  • Vad tror du att pjäsförfattaren eller regissören vill säga med sin berättelse?
  • Hur ser till exempel rekvisita, scenkläder eller dekor ut? Hur kompletterar det berättelsen?
  • Omnämnande av andra relevanta verk.
  • En bedömning av kvaliteten.

Sedan hösten 2015 bjuder vi in studenter från Uppsala universitet att recensera teaterns pjäser. Här följer en recension från hösten 2017 när Ray Bradburys klassiker, dystopin »Fahrenheit 451« iscensattes av regissör Dennis Sandin.

Eka över hela staden

En teaterkonsert baserad på Veronica Maggios musik
>>Spelas t.o.m 11 maj

Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close