Tankar från en soffa i Karlsruhe

hustak

Foto: Frida Österberg

Ur ett personligt perspektiv. En hälsning från Tyskland, där skådespelare Frida Österberg sitter i karantän för att delta i repetitionsarbete inför nästa internationella samarbete. Ett helt nytt internationellt samarbete mellan teaterhus i tre länder. »Jag hade förberett mig på en vår med massor av människor och hårt jobb i vansinnig tysk teateranda. Gjort mig redo för att säga ja till vilka utmaningar som än kunde tänkas komma mot mig i en produktion där jag ska sjunga nyskriven opera, spela psykologisk realism på tyska och dansa med professionella balettdansare.«

De nya dödssynderna är en föreställning som samproduceras av Badisches Staatstheater, Théâtre National de Luxembourg och Uppsala stadsteater. Frida Österberg medverkar från Uppsala stadsteater som enda svenska skådespelare. Anna Bergmann, som är konstnärlig chef för talteatern på Badisches Staatstheater, regisserar De nya dödssynderna baserad på Gandhis tes om mänsklighetens sju största brott, det moderna samhällets sju dödssynder. För att gestalta Gandhis tankar i vår samtid har sju författare skrivit var sin kortpjäs. Pjäserna presenteras i De nya dödssynderna med tysk premiär planerad till oktober 2020 följt av premiär i Luxemburg och Sverige (hösten 2021). Frida Österberg befinner sig nu i Tyskland där hon ska repetera. Men först, karantän! Här berättar hon om sina erfarenheter denna vår.


Gästskribent: Frida Österberg

Jag hör kyrkklockan ett kvarter bort slå kväll. Fåglarna kvittrar vilt och svalorna glidflyger in under taknocken utanför mitt fönster. Det drar på golvet. Jag sitter uppkrupen under mitt täcke med fönstret öppet. Tyskarna älskar att vädra, jag har lärt mig att uppskatta det och idag är det varmare ute än inne. ”Där ute doftar det av sommarns alla dofter, där är det sommar men här inne är det höst:”

Jag sitter i karantän i 14 dagar eftersom jag rest in från utlandet. Det är lag på det, menar många. Andra vinner domstolsmål mot staten, där domen förkunnar att det är olagligt att beordra karantän åt någon som inte har symptom eller inte tillhör en riskgrupp. Jag är lydig och sitter här ändå. Teatern vill inte riskera att jag tar med mig Stockholm-Corona in på repetition och det vore ju faktiskt trist om så vore fallet.

Faktum är att det är andra gången denna vår som jag sitter lydigt i karantän, en månad sammanlagt.

Jag kom ner till Karlsruhe i början av mars. Vi hade precis börjat repetera mastodontproduktionen Die neuen Totsünden, en samarbetsproduktion med Uppsala stadsteater, Théâtre National de Luxembourg och Badisches Staatstheater Karlsruhe, då beskeden om nedstängning av hela Tyskland började komma.

Frida

Frida Österberg

Det gick snabbt, dag för dag kom nya restriktioner och förbud och det fanns en akut känsla, som ett tyst flyglarm. Så stängdes teatern helt. Om jag ville ta mig hem skulle det ske på en gång.

Gränserna skulle stängas och flyg ställas in. Även den finska gränsen skulle stänga mot Sverige och då jag inte ännu visste vad nedstängningen skulle innebära eller hur smittsamt och farligt Covid-19 var, bestämde jag mig för att åka till Åland där jag har min mamma.

Urkänslan, att vid nöd åka hem till mamma. Jag tänkte att det vore bra om jag var där ifall hon blev sjuk. Jag tänkte att där kan jag alltid skaffa mat för vi har nät att fiska med. Ifall att det visade sig vara apokalypsen. Coronageddon. I Stockholm jobbade maken och kollegorna på teatern på som vanligt under tiden som Europa stängde ner. Jag kände mig lite fånig ute på min sommarstuga i den tidiga våren, där jag hade satt mig själv i 14 dagars karantän enligt finska statens stränga inrådan.

Jag märkte att Sveriges inställning till pandemin var långt mer avslappnad än Finlands och Tysklands men precis som nu, lydde jag de rådande restriktionerna. Jag ville inte vara den som tog med Europa-Corona till lilla Åland eller, Gud förbjude, smitta min mamma som jag ju kommit dit för att rädda.

Frida Österberg:
»Jag hade förberett mig på en vår med massor av människor och hårt jobb i vansinnig tysk teateranda. Gjort mig redo för att säga ja till vilka utmaningar som än kunde tänkas komma mot mig i en produktion där jag ska sjunga nyskriven opera, spela psykologisk realism på tyska och dansa med professionella balettdansare.«

I två veckor satt jag ensam ute vid Norrhavet. Det var som om ett parallellt universum hade slukat mig. Jag hade förberett mig på en vår med massor av människor och hårt jobb i vansinnig tysk teateranda. Gjort mig redo för att säga ja till vilka utmaningar som än kunde tänkas komma mot mig i en produktion där jag ska sjunga nyskriven opera, spela psykologisk realism på tyska och dansa med professionella balettdansare. Istället för att vara en del av allt det fann jag mig ensam i ödemarken. Väntandes. På besked. På att få spela teater igen.

Att vara skådespelare fyller mitt liv med lustfyllda uppgifter, spännande människor och med mening. Jag har ett syfte. Jag är verkligen mitt yrke. Att inte jobba är obehagligt. I brist på repetitioner och föreställningar och kollegor försökte jag underhålla min identitet med det vi gör mellan produktioner. Öva text, sjunga, yoga, meditera, läsa, föra dagbok, inte dricka för mycket vin, promenera, komponera, skriva text, prata i telefon, laga mat. Det är en väldig välsignelse att vara frisk och kunna andas. När karantänen var över och jag kunde komma till stan kunde jag även börja ha möten, repetitioner och sånglektioner över nätet.

På stugan fanns det bara fisknät. Den egna verkstaden expanderade ytterligare med input och output, projektidéer och framtidshopp som kläcktes och väcktes. Efter ytterligare tre veckors isolering i föräldrahemmet i Mariehamn fanns det ännu bara nio konstaterade fall av Covid-19 på Åland. Min mamma var frisk som en lärka och jag bestämde mig för att åka hem, med varningar från tullen om att jag inte kunde räkna med att få komma tillbaka i den närmaste framtiden. I Stockholm tittade folk på tunnelbanan storögt på mig och min skyddsmask. Dom första dagarna skrek jag åt främlingar att hålla avstånd. Efter en vecka var jag lika avslappnad som alla andra på uteserveringarna i vårsolen. Från teatern i Tyskland hördes intet nytt. Jag började föreställa mig en vår och en sommar i Stockholm, köpte ett tält och tänkte att nu kanske jag blir en sån som vandrar.

Det egna arbetet fortsatte, och märkligt nog – fast jag steg upp kl.07.00 – hann jag aldrig riktigt med allt jag hade tänkt att göra på en dag. Det finns så mycket en kan göra! Och så: tisdagen 5 maj fick jag besked från Tyskland att repetitioner med restriktioner skulle bli tillåtet från och med måndag 11 maj. Jag kunde inte to att det var sant men det var det. De bad mig komma så fort som möjligt.

Fredagen den 8 maj flyger jag ner.

Nu sitter jag i en soffa i Karlsruhe, mitt hemmakontor, med manus och noter i knät och med fönstret på vid gavel. Jag repeterar tillsvidare över nätet medans den övriga ensemblen ses på repsalen. Repetitioner och produktioner anpassas efter rådande läge, med karantän, med masktvång och avstånd mellan aktörer och publik.

Hur spelar man att man kysser varandra passionerat med minst 1,5 meter emellan varandra? Hur ska den långa blodiga fighten gå till? Om jag sjunger och snurrar i taket samtidigt… kan publiken få spott på sig då? Det finns så mycket att bli kreativ kring, så många situationer att hitta vackra, överraskande och fantasifulla lösningar på.

Som vilken text, eller scen, eller form som helst, i vilken vi ska hitta friheten att spela fantastisk teater.

Och, jag är så glad att få spela!


Frida Österberg är utbildad operasångare och skådespelare. Hon har arbetat på Kungliga Operan, Drottningholms slottsteater och Ulriksdals slottsteater, Folkoperan och Dramaten. Hon har även medverkat i radioteater och fria grupper.

Frida Österberg debuterade på Uppsala stadsteater år 2017 i föreställningen Carmen som regisserades av Anna Bergmann. År 2019 spelade hon Alabama i The Broken Circle år 2019, en samproduktion mellan Uppsala stadsteater och Badisches Staatstheater i Karlsruhe. The Broken Circle kommer tillbaka till Uppsala stadsteater våren 2021. Och hösten 2021 är det dags för den svenska premiären av De nya dödssynderna.

En hälsning från Tyskland, där skådespelaren Frida Österberg sitter i karantän för att spela teater.

The Broken Circle

Kärlek, sorg & bluegrass

Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close