Tillsammans

Josette

Teaterbloggen bjuder in regissörer som arbetar med kommande föreställningar på Uppsala stadsteater för att berätta om deras inspiration och drivkraft för teater, och vad som en gång i tiden sparkade igång deras intresse. Här möter vi Josette Bushell-Mingo som är aktuell i höst som regissör för »Varsel« på Uppsala stadsteater.


Content not available.
Please allow cookies by clicking Accept on the banner

Josette Bushell-Mingo berättar på engelska om hennes drivkraft och engagemang för teater.

3 frågor till... Josette Bushell-Mingo

Översättning: Elisabeth Wennerström

Vad var ditt allra första möte med teater? 

Mitt första möte med teater, var vid 7 års ålder. Det är ett minne som berättats för mig. Jag visste faktiskt inte just där och då att det var teater. Men så var det: jag var sju år och regisserade, dramatiserade och producerade en engelsk dikt för barn, Ugglan och kattungen.

Några år senare fick jag mitt allra första besök på The National Theatre i centrala London. Det besöket blev väldigt viktigt för mig. Jag var 13-14 år, och vi reste från skolan i East End, ett arbetarklassområde i London, för att se Agamemnon på National Theatre.

Den producerades med skådespelarna i masker och jag blev helt överrumplad av vad jag såg, jag blev aldrig densamma igen efter det. I slutet av pjäsen, när de säger: Stå upp!, när kungen kommer in på scenen, då reste jag mig också upp i salongen, och alla tittade på mig i klassen. Jag var så tagen av berättelsen. Jag upptäckte där och då att jag kunde resa och uppleva helt nya saker genom teater, även som mycket ung.

Hur har din relation till teater förändrats och formats över åren som gått?

Min relation till teater har blivit tydligare. Att teater ger människor en möjlighet att förändras. Att teater är en politisk aktion, där vi människor har en chans att få syn på oss själva. Att det är en mänsklig rättighet att skapa. Allt detta har blivit tydligare för mig. Och det har också gett än mer glädje i teaterarbetet. Jag har en tydlig vision i mitt arbete med teater, och det är att varje människa som ser en föreställning – och det här det främsta skälet att jag berättar på teaterscenen – ska förändras, reflektera över sina liv, och att det som de ser ska ge förutsättningar för bättre beslut och perspektiv på sig själv, för att blir bättre människor i den här världen. Därför arbetar jag med teater.

Vad är viktigt för ditt engagemang och arbete med teater?

Det som är allra viktigast för mig, det är en hängivenhet inför konsten, en förståelse för den kraft som finns i konsten. Jag står inte ut med ytlighet. Jag står inte ur med att saker och ting förställs. Jag står inte ut med representation som handlar om särbehandling. Jag är helt ointresserad av det. Det skulle vara att inte respektera konsten. Att göra konsten till något den inte är. Så det som engagerar mig är att alla arbetar gentemot ett gemensamt mål, att vi arbetar tillsammans. Bara för att jag är regissör så betyder inte det att jag har alla svar. Jag är inte mycket för den sortens prestige. Som regissör har jag en vision och en idé, men framförallt är det mitt jobb att förklara den så att alla kan bidra till arbetet.

Något som jag tycker är intressant i sammanhanget, är att jag har teckenspråket som mitt tredje språk. Jag var tidigare konstnärlig chef för Riksteaterns Tyst Teater, och då lärde jag mig tecknet för regissör.

Det som jag tycker är särskilt bra med det tecknet är att det signalerar att regissören ska guida, hjälpa till att skifta fokus, och därmed skapa utrymme. Och då händer det som jag tycker allra bäst om, tillsammans med skådespelarna får vi en gemensam vision.

Även om föreställningen sjunker, så sjunker vi tillsammans. Jag älskar detta tillsammans. När det händer, när vi arbetar tillsammans, då är det också en glädje för publiken. Oavsett hur svår pjäsen är, eller hur extraordinär eller magisk den är. Oavsett vilken genre som spelas. Det är vad mitt engagemang för teater handlar om.


Content not available.
Please allow cookies by clicking Accept on the banner

Sommaren 2019 medverkade Josette Bushell-Mingo i SR Sommar i P1. Lyssna på hennes program här...

Regissören och skådespelaren Josette Bushell-Mingo är prefekt på institutionen för skådespeleri på Stockholms konstnärliga högskola. Josette grundade The National Black Theatre of Sweden, och var konstnärlig ledare för Riksteaterns Tyst Teater i 15 år. Tidigare har hon arbetat som skådespelare vid bland annat The Royal Shakespeare Company och Royal National Theatre i London. Josette har också turnérat med den hyllade och djupt personliga föreställningen Nina – a story about me and Nina Simone och spelat Rafiki i musikalen Lejonkungen i London.

Varsel

Detroit, fabriken och kampen
>>Sverigepremiär 21 november

Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close