Ytlig och inte älskad? Vem är Cyrano?

Person i svart fäktningsmask, ansiktet skymtar bakom masken

Affischbilden för »Cyrano«. Foto: Markus Gårder

Är han ytlig och fåfäng? Eller rädd? Jonas Österberg Nilsson fascineras av karaktären i hans nästa teaterprojekt »Cyrano« och berättar vad som fångade hans intresse för att göra en helt ny bearbetning av den kända pjäsen »Cyrano de Bergerac« från 1897. I höst har »Cyrano« premiär och föreställningarna bjuder in både allmänhet och skolelever från 15 år och uppåt.


Hur kom du på att göra en ny bearbetning av pjäsen Cyrano de Bergerac?

När jag var ungefär tio år frågade min mamma mig om jag ville med och se Cyrano de Bergerac. Jag tyckte titeln lät knäpp och visste inte vad det handlade om så jag tackade nej. I efterhand ångrade jag mig och bad att få låna en inspelning av föreställningen från teatern ifråga. Berättelsen var otroligt gripande. Sen dess har jag haft den med mig och när för något år sedan köpte en översättning av pjäsen från 1901, insåg jag att Cyrano, Roxanne och Christian är mycket unga då dramat börjar, bara omkring 22 år. Då började jag fundera på om inte den här berättelsen också skulle passa bra för en ung publik. Trots att den är skriven på en ganska högtravande rimmad vers så är karaktärerna oerhört impulsstyrda och skäms mycket för vilka de är och hur de gör saker. Det är verkligen en pjäs om vars och ens tillkortakommanden. Om att vara offer för sitt eget övermod, sin egen ytlighet, sin snobbism, sin okunskap, sin skam och sin avundsjuka. Det tyckte jag skulle vara intressant att undersöka och belysa än mer än originalet.

Vem är Cyrano?

Savinien de Cyrano är en historisk person som föddes 6 mars 1618. Cyrano var hans familjenamn, men senare kom han att anta namnet de Bergerac efter godset där han växte upp. Under 1630 utmärkte han sig som en skicklig musiker och poet, jämte den tre år yngre Molière. Men mest av allt älskade folk att se honom skickligt duellera med rappir – stötvärja – med någon vem-som-helst som gjort sig lustig över hans långa näsa. Med tiden ersatte han värjan med penna, skrev pjäser och romaner som inspirerade såväl Voltaire och Jonathan Swift. Men Cyrano var också en vass satiriker, vilket blev hans död. Hans texter reta galla hos de högt uppsatta och en dag lät någon släppa ett vedträd i huvudet på Cyrano så att huvudskålen sprack.

1897 skrev fransmannen Edmond Rostand en pjäs fritt inspirerad av denne Cyrano. Rostand kallade sin pjäs för en heroisk komedi. Jag skulle kalla den för ett komiskt sorgespel. Det är verkligen tragikomiskt. Ingen pjäsen får vad den vill ha. Alla blir offer för sig själva. Det är nästan lite absurt.

Vad är den viktigaste ingången för att förstå pjäsen?

Just vars och ens tillkortakommanden, att känna sig otillräcklig så som en är, tycker jag är en viktig ingrediens. Rollerna är modiga och intellektuella, men även ytliga och rädda att inte bli älskade.

På vilket sätt bryter produktionen med tidigare uppsättningar och filmer?

Främst till formatet. Ofta när teatrar bestämmer sig för att göra Cyrano de Bergerac – som är originalets korrekta titel – så görs det ofta som mastodontprojekt med alla hundra roller och i 1600-tals kostym. I den här uppsättningen har vi valt att fokusera på de fyra roller som finns med genomgående i berättelsen och gjort det i en modernare kostym för att publiken på ett mer påtagligt sätt ska komma i kontakt med rollernas dilemman. Originalet betonar mer uttryckligt Cyrano som huvudfigur, här försöker vi göra alla fyra roller lika stora och till lika mycket huvudroller. Alla påverkar starkt varandra och var och en har sina tydliga drömmar och mål.


Kort om Jonas Österberg Nilsson

I vintras underhöll hans iscensättning av Karl-Bertil Jonssons julafton teaterns publik i alla åldrar. Tidigare på hösten medverkade han i en överraskande och helt ny bearbetning av August Strindbergs Kamraterna, regisserad av Helle Rossing. I höst väntar Cyrano, en tidlös klassiker som i hans regi blir en hyllning till kärleken och en berättelse om hur vi ibland lägger krokben på oss själva.

Möt Jonas Österberg Nilsson i Teaterbloggens nya serie med tre frågor till våra inkommande regissörer under teateråret 2019/2020… Jonas berättar mer om viljan att skapa, hur allt började för honom och vad som engagerar honom så inom teaterkonsten.

Cyrano

>>Tidlös klassiker i publiknära version

Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close