Filosofi & meningen med döden

Färgstark illustration av två personer som dricker kaffe

Vad är meningen med döden, och underförstått kanske: meningen med livet? De karaktärer som vi möter på scenen i föreställningen sjunger ut och låter tankarna flyga om livets stora frågor. Skruvat, ja. Men samtidigt… att fråga, att undra, att inte veta. Att skratta åt alltihop! Vad kan vara mer mänskligt? Kan det vara det här – som ger mening? Dramaturgen Jonas Bernander bloggar om en av de filosofer som har inspirerat »Meningen med döden«.

Lördag 25 januari har musikteaterföreställningen Meningen med döden premiär på Uppsala stadsteaters stora scen, med text, musik och regi av Erik Gedeon. En viktig inspirationskälla för föreställningen har varit den norske filosofen Peter Wessel Zapffe.

Zapffe levde år 1899–1990. Med inspiration från Platon, Freud, Schopenhauer och Camus argumenterade han i sina texter – ofta med inslag av underfundig och drastisk humor – för att livet är fullständigt meningslöst och att mänskligheten skulle må bäst av att överhuvudtaget inte existera.

Som ung studerade Zapffe juridik (och författade sin examensuppsats på rimmad vers). Efter några år som jurist i Tromsø gav han sig på litteraturvetenskap och filosofi, vilket resulterade i en doktorsavhandling med titeln Om det tragiska. Han avböjde därefter ett erbjudande om en professur och levde resten av sitt liv som fri författare av essäer, poesi, pjäser och humoristiska alster.

Bild på Lucas Krüger som sträcker upp armarna i luften och ropar.

En scen ur »Meningen med döden«. I bild: Lucas Krüger, Steve Kratz och salongsorkestern i bakgrunden. Foto: Micke Sandström

Mest känd är han för essän Den siste Messias från 1933, som översatts till en rad språk. Den inleds med en mytisk skildring av en stenåldersman som genomgår en existentiell kris. Mannen vaknar och inser att han är »naken i kosmos, hemlös i sin egen kropp«. Plötsligt känner han ett intensivt medlidande med allt som lever och kan därför inte längre jaga. Vid nästa nymåne sitter han ihjälsvulten vid vattenhålet.

Utifrån denna bild lägger Zapffe fram tesen att människan är »en biologisk paradox, en styggelse, en absurditet«. Vi ingår helt och fullt i naturen, men har samtidigt utrustats med ett onaturligt skarpt intellekt som låter oss se naturen utifrån. Vi har ätit från kunskapens träd (eller genomskådat The Matrix, för att ta ett modernare exempel). Vi vet helt enkelt för mycket och passar inte längre in i världen – vilket fyller oss med en överväldigande »kosmisk panikkänsla«. Vi söker desperat efter rättvisa och mening fastän ingen sådan står att finna.

Zapffe jämför människan och hennes hjärna med den urtida jättehjorten, som dog ut eftersom dess horn var alltför stora. Det mänskliga sinnet är »en sådan hjortkrona, som i all sin fantastiska prakt pressar sin bärare mot marken«.

Elisabeth W

»Meningen med döden«, urpremiär 25 januari 2020. I bild: Elisabeth Wernesjö. Foto: Micke Sandström

För att undkomma den kosmiska paniken och inte gå under använder vi oss dagligen av en rad strategier. »De flesta människor lär sig att rädda sig själva genom att på konstgjord väg begränsa sitt medvetandeinnehåll«, skriver Zapffe och radar upp fyra olika förträngningsmetoder:

  • Isolering – att avvisa och förtiga alla destruktiva och störande tankar och känslor. Som Albert Engströms figur Kolingen muttrar i en skämtteckning: »Man ska inte tänka, det bara förvirrar«.
  • Förankring – att ställa upp förment fasta punkter i tillvaron att klamra sig fast vid. Till exempel familjen, staten, religionen eller jobbet.
  • Distraktion – att hålla sig sysselsatt med ett ständigt flöde av nya intryck. Kanske är denna strategi den allra populäraste i vårt nyhetsjagande och klickhetsande tjugohundratal?
  • Sublimering – att omvandla sin livssmärta till litteratur, konst eller annan värdefull produktion. Zapffe kommenterar själv med mild ironi: »Denna artikel är ett typiskt försök till sublimering. Författaren lider inte, han fyller sidor och kommer att publiceras i en tidskrift.«

Albert Engström [Public domain]

Ingen av de beskrivna metoderna är förstås någon verklig bot mot människans onaturligt förvuxna sinne. Så vilken lösning föreslår Zapffe? Jo, i slutet av essän skildrar han hur »Den siste Messias« kommer att dyka upp. En person som »har förstått livet i dess kosmiska grund, och vars smärta är jordens samlade smärta«. Denne Messias budskap till människorna är följande: »Det finns en seger och en krona, en frälsning och en lösning. Känn er själva – var ofruktsamma och låt jorden tystna efter er.«

Här landar Zapffe i den radikala filosofiska riktning som kallas antinatalism – uppfattningen att det vore bättre för mänskligheten att inte existera, och att vi därför ska avskaffa oss själva genom att inte föröka oss.

Åsa och Steve

»Meningen med döden«, urpremiär 25 januari 2020. I bild: Åsa Forsblad Morisse, Steve Kratz. Foto: Micke Sandström

Ett nattsvart budskap, kan tyckas. Men också ett befriande budskap som handlar om att möta existensens avgrundsdjupa tomhet med öppna, klarsynta ögon och ett muntert, lite snett leende. Tonen i Den siste Messias är (precis som Zapffes övriga texter) aldrig defaitistisk eller bedrövad, snarare varm och vänligt ironisk, à la Anton Tjechov eller kanske Tage Danielsson.

P.W. Zapffe var heller inte någon svårmodig person som satt hemma och deppade, utan en entusiastisk friluftsmänniska som älskade skidåkning, båtliv och bergsbestigning. På ett ungdomsfoto poserar han iklädd ett vitt höftskynke på ett isflak, omgiven av dramatiska fjäll, redo att dyka ner i det kalla vattnet.  Han gifte sig två gånger – men valde i enlighet med sin livsfilosofi att inte skaffa några barn.

I en av sina sista texter skriver han, 90 år gammal: »Allt jag själv har att blidka döden med är ett dåraktigt leende«.


Jonas Bernander är dramaturg på Uppsala stadsteater.

Skruvat, ja. Men samtidigt… att fråga, att undra, att inte veta. Att skratta åt alltihop! Vad kan vara mer mänskligt? Dramaturg Jonas Bernander reder ut begreppen.

Meningen med döden

Musikteater om livets stora fråga
>>Urpremiär 25 januari

Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

The cookie settings on this website are set to "allow cookies" to give you the best browsing experience possible. If you continue to use this website without changing your cookie settings or you click "Accept" below then you are consenting to this.

Close